Ni har väl inte glömt anmäla Er till tårtdekorationstävlingen i morgon i Gislöv?

Här kommer lite dekorationsinspiration.

Jag heter Linda Hansson och under 2½månad under hösten 2007 var jag IFYE på Island. En vecka efter rikslägret hade jag packat om min väska och så bar det iväg. När jag kom till Island blev jag hämtad av Helgi som jobbade på UMFI, den organisationen man kommer till på Island. Därefter följde 2 månader av lavarön, fisk, får och heta källor. Först bodde jag på Bjarnarhöfn, en gård ca 15-20 mil norr om Reykjavik. Där gjorde de surhaj, så jag fick äta lite sånt. Efter tre dagar på Gården så följde jag med Hildibrandur, mannen på gården ut på en heldagstur med bilen. Vi skulle på hans barndomsbygd och sälja surhaj och torkad fisk. Han kunde inte ett ord engelska och jag hade inte hunnit lära mig isländska men det var fantastiskt hur mycket vi ändå förstod varandra. Efter en månad bytte jag familj och åkte 20mil öster om Reykjavik till gården Ytri Ásar. Här bodde jag 2½ mil från närmaste by som hade hela 150 invånare närmaste riktiga stad var strax innan Reykjavik. Här hjälpte jag till att mjölka kossorna och fick vara med att ta hem sommarbetet i fjällen. Det var tufft, hela byn hade sina några tusen får ute på fjället och alla skulle hem och sen skulle de delas upp mellan bönderna. Under uppdelningen den 16 september var det snöstorm…  och ni kan gissa hut mycket kläder för snö jag hade med mig för en sommar på Island. Jag var också med på en fest i en stuga mitt i ingenstans men massa islänningar och vi sjöng isländska visor och dansade till dragspel. Vad ute och körde fyrhjuling på lavarönet och fick prova att rida islandshäst. Mitt bästa köp var min isländska tröja som höll mig varm då jag missbedömt det isländska vädret en aning.

Tiden på Island var inte bara en dans på rosor, det fanns tid av tristess och hemlängtan men jag ångrar inte att jag åkte och jag har så många härliga minnen att det är svårt att få ner det i text. Jag skulle kunna prata om Island, om människorna där och all konstig mat i en hel evighet. Så därför slutar jag nu och hoppas att alla 4Hare som är över 18 inte missar chansen att åka ut som IFYE. Är man inte över 18 eller inte känner för att åka ut så ger jag tipset att ta emot en IFYE i sommar. Man får så mycket ut av det och lär känna ett land på ett helt annat sätt.